Det här är faktiskt en sann historia...Ni kommer inte att tro mig men jag lovar. Jag är man, 192 cm lång och ganska vältränad för min ålder. Själv tycker jag att jag är i mina bästa år, men en del tycker att jag är gammal. I alla fall så är jag 43 år. Mina blå ögon kan vara glittrigt flörtiga ibland och jag kan se både snäll ut och ganska hård, med mitt snaggade hår och min muskliga kropp. Utan att skryta så ser jag ganska bra ut och jag har aldrig haft problem att träffa kvinnor.

Tristessen svepte sin mörka slöja över världen i samma ögonblick som hon steg över
tröskeln till kontoret. Den underbara varma semestern var ett minne blott och allt
som återstod nu var lång, trött, grå, regning och oändligt lång höst fram tills den
sibiriska vintern slog till.

Jag är arton år och har nyligen flyttat till Stockholm. Jag flyttade hit för att plugga på universitetet. Jag känner ingen i Stockholm när jag kom hit och i början var jag ganska ensam. Jag hade tur med lägenhet och hittade en etta på Rörstrandsgatan, som jag fick hyra i två år på ett andrahandskontrakt. Jag är i skolan på dagarna och sitter ofta och läser i biblioteket till sent på kvällarna. Jag är uppväxt i Luleå och jag tog flyget ner till Stockholm med bara en väska med kläder. Lägenheten som jag hyr har en säng och ett skrivbord inget annat. Ingen TV, ingen stereo, ingen soffa eller fåtölj. Bara en ganska obekväm skrivbordsstol att sitta på. Trots torftigheten är jag oerhört lycklig och glad. Jag har en egen lägenhet, jag har ett eget liv. Det här är mitt livs äventyr. Det finns många söta tjejer på universitetet och några av grabbarna verkar trevliga även om jag inte känner dem ordentligt än.

Ibland får jag så konstiga idéer. Här sitter jag ensam i min lilla stuga ute i skärgården, på min alldeles egna lilla ö. Ja, det är ju inte bara jag som bor här på ön förstås. Eller bor och bor förresten. Jag bor inte här permanent, men jag ägnar mer och mer tid åt min lilla, enkla stuga som jag älskar så mycket. Det är förresten inte åt stugan jag ägnar så mycket tid utan snarare åt alla trevliga äventyr som min lilla stuga ger mig.

Äntligen ett trevligt litet jobb. Efter att ha arbetat på ett stort bygge i sex månader och utfört ganska tråkiga och monotona arbetsuppgifter som att spika reglar och isolera så hade jag nu fått ett svar på min annons om att utföra snickeriarbeten. Det var en kvinna som ringt och frågat om jag kunde lägga in nytt trägolv på hela nedervåningen i hennes hus. Det var ett perfekt jobb för mig, och jag såg fram emot att arbeta i lugn och ro ett par veckor framöver. Nu kanske jag skulle få fart på min egen firma äntligen och slippa chefer och verkmästare på de stora byggena.

Varje Torsdagskväll kl 20.00 är jag på plats i skolans gymnastiksal. Tillsammans med ungefär 15 andra vanliga kvinnor och män, kanske mest kvinnor oftast, så kör vår snygge instruktör ett ganska hårt Poweryoga pass. Det är så skönt att att samtidigt sträcka ut kroppens alla delar, träna hårt och sedan slappna av.

Äntligen har jag gjort slag i saken. Bilen är full med gamla prylar som jag rensat ut ur huset och jag är nöjd med att jag lyckades hitta det mesta jag ville bli av med. Det tog flera timmar att rota runt i källare och garderober. Jag har till och med tagit en semesterdag för att äntligen fixa i ordning lite i huset. Det var en annons i tidningen som fick mig att komma igång, ”Köpes – kom med dina gamla grejor så köper jag alltihop”.